Smulan har ordet

Jag ska snart få bebisar igen. Det ska bli kul men det börjar bli lite jobbigt nu. Det är 2½ vecka kvar och min människa säger att jag har fått en så tjock och god mage… är det snällt att säga nåt sånt till en hormonstinn stackars blivande mamma? Jag tror nog att hon menar väl men hon skulle nog inte heller bli så speciellt glad om nån sa till henne att hon var tjock.

Bästa ställningen med bebisar i magen

 

Min dotter Tallou ska också få bebisar – tack och lov. Sist jag skulle få bebisar så var hon så sanslöst irriterande med sitt eviga tjat om att vi skulle busa. Jag höll på att bli galen och inte fasen lärde hon sig heller trots att jag fräste och dängde till henne hårt i huvudet med jämna mellanrum. Nu är hon precis som jag och vill bara äta och sova mest hela tiden.

Tallou börjar bli tjock om magen

 

Det enda buset vi orkar med för tillfället är med den av våra människor som kallas mamma. Hon måste vara antingen världens mest omtänksamma eller världens mest korkade människa.  Vi har i alla fall jätteroligt med henne minst en gång om dagen.

Så här gör vi; först bestämmer vi vem av oss som ska gå fram till henne. Den utvalda sätter sig ner och lägger huvudet lätt på sned. Sedan gäller det att låta så klagande som det bara går. ”Är du hungrig”, frågar mamman. Då tassar vi snabbt in i köket och samtidigt jamar vi något alldeles väldigt ynkligt. ”Men är ni så jättehungriga små tjejer, det går ju inte”, säger mamman. Hon börjar alltid med att ta fram små hårda matbitar som kallas torrfoder. Vi har alltid 3 olika sorter att väja mellan. Hon håller fram den första sorten, vi nosar lite på det och fortsätter sedan vårt hjärtskärande jamande. Andra och tredje sortens bitar serveras, vi luktar men äter inget utan sätter oss istället och tittar på henne med vår allra olyckligaste blick. Då kommer den goda maten med sås fram. Det finns flera olika såna sorter också. Den första duger självklart inte. Den andra sorten ratas också och då börjar hon truga på oss maten. Hon kör ner fingrarna i den kladdiga blötmaten och försöker handmata oss. Då går vi båda fram till henne, nosar snällt på maten, vänder ryggen till och går sedan nöjt och börjar knapra på det torrfoder hon gav oss allra först. Vi kan göra det här varenda dag – och hon lär sig aldrig…

På tal om mat så börjar jag bli hungrig nu… Tallou, ska vi busa med mamman?

Nosgos från Smulan

    

Tjocka magen                                                             Tallou med bebisar i magen

Det här inlägget postades i Inlägg. Bokmärk permalänken.