Pelle Plutt

Pelle Plutt var en väldigt speciell liten katt; dels på grund av hans problem och dels för att det är på grund av honom som jag träffade Marina Walström, började åka med henne på kattutställningar och nu har en egen uppfödning. Allt detta tack vare en väldigt liten, vinglig och alldeles underbart söt kattunge!

Pelle, eller S*Tjejringens Peanut föddes den 30 april 2006. Första gången jag träffade Marina berättade hon att han inte hade någon panna?!? Det lät jättehemskt och jag försökte föreställa mig hur en katt utan panna ser ut – skulle han bara ha ett stort hål i huvudet då eller…

Det här är den första bilden jag såg på honom och inte nog med att han var alldeles underbart söt – han hade ju visst det en panna! Det visade sig att hans panna var för platt för att hålla på utställning men annars dög den mycket väl. Så kan det bli när man pratar fackspråk som bara insatta personer begriper!

Lilla, underbart söta Pelle

Pelle var en underbar liten kille. Ingen kunde beskylla honom för att vara väldigt manlig men han var verkligen världens snällaste katt. Han var liten, faktiskt mindre än Smulan, och han var lite eljest på flera sätt. Han var nog egentligen lite utvecklingsstörd – om nu en katt kan vara det.

Pelle har blivit en riktigt stilig Birmahane

Pelle hade svårt med balansen – han vinglade framför allt i bakdelen och han var väldigt kobent. Med åren blev balansen mycket bättre men han hade sin alldeles egna stil när han gick och sprang. Hans gång var väldigt strikt, fokuserad och nästan militäriskt. När han sprang så rörde han frambenen ”som vanligt” medan han skuttade som en liten kanin med bakbenen. Ibland hoppade han så högt att jag blev orolig för att han skulle slå en volt av bara farten… Förutom balansen hade han också något fel med djupseendet och hade svårt att gå i trappor. Hans ”storebror” Findus retades med honom ibland och lockade upp honom på övervåningen för att sedan springa ner direkt när Pelle mödosamt tagit sig upp. Då brukade jag faktiskt hämta ner honom – nån ordning får det lov att vara!

Vår fina Pelle Plutt

Pelle älskade sin ”lillasyster” Smulan mest av allt och låg helst sked men henne. När hon var på parning låg han på min säng eller i soffan och var jättedeprimerad. När hon kom hem igen brukade han tvätta henne oavbrutet i flera dagar. Det var faktiskt ett smärre under att han inte kvävdes av allt katthår han fick i sig!

Han var nog världens bästa barnvakt – han visste att småttingar skulle tvättas och tas om hand vilket han gjorde med den äran. Han hade ett beundransvärt tålamod med små bebisar, även när dom vuxit på sig till små terrorister som bet honom i bakbenen så han ramlade omkull…

Tvättar Smulan

Efter nyåret 2014 blev Pelle sämre och sämre. Han tappade balansen hela tiden och hade svårt att komma upp på fötter igen. Han vågade inte längre gå i trappan utan blev liggande i vår säng. På grund av att han ramlade så ofta hann han oftast inte till toalådan och till slut blev allt ohållbart och det var dags för vår Pelle att gå vidare över regnbågsbron. Den 14 februari, på alla hjärtans dag, somnade han in lugnt och stilla i min famn.

Älskade lille Pelle Plutt – du fattas oss och är saknad för alltid.