Enligt legenden fanns det i templet Lau Tsun en vit katt, som hette Sinh. Den fanns alltid vid översteprästens sida då han tillbad den blåögda, gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.
En natt då templets präster samlats framför gudinnan, för att be om hjälp och beskydd invaderades landet. Översteprästen dödades och när hans ande lämnade honom, hoppade den vita katten Sinh upp på sin herres huvud. De församlade munkarna kunde se hur kattens färg ändrades till gudinnans gyllene. Kattens ögon blev bländande safirblå. Öron, ben, svans och ansikte fick samma färg som fruktbar jord, utom på de ställen som vilat på den gamle översteprästens huvud – där förblev tassarna vita.
Katten vände sig från gudinnan, för att se ingången av templet, där man nu kunde höra flera soldater närma sig. Då munkarna genom detta tecken fått mod, kunde de slå tillbaka inkräktarna och rädda templet.
Senare upptäckte man att alla tempelkatterna hade fått samma färg som Sinh.
Så lyder legenden – men den torde endast vara en legend. Birmans tillkomst har med all säkerhet en naturligare förklaring.