Precis på dag 65 föddes Yas första kull. Det är alltid lite oroligt med en ny mamma; hur ska hon reagera när förlossningen börjar? Kommer hon knyta an till de små? Klarar hon av att vara mamma? Yas agerade som om hon gjort detta många gånger tidigare. Hon var fokuserad och helt lugn, jag var faktiskt mer stressad än vad hon var.
När första bebisens forsterblåsa gått sönder och bara en liten svanstipp syntes visste jag att det fanns en klar risk att bebisen inte skulle klara sig. När även ett litet ben kom fram höll jag emot lite lätt för att hjälpa till. Till min stora lycka sparkade den lille typen tillbaka typ – meeeen släpp mitt ben.
De båda coola bröderna och deras kaxiga lillasyster mår superbra och Yas är en precis så fantastisk mamma som jag hoppats på.
